Dead man (barley) walking
mars 30, 2010
Efter helgen med fest två dagar i rad så var jag ett lik.
Jag tyckte att jag klarade av middagen på ett riktigt bra sätt men sedan så ska det vara kaffe och avec. Då kommer den fram, min antagonist, whiskeyflaskan.
Det finns en hatkärlek mellan mig och whiskey. Kärleken är att det är gott, intressant och på många sätt en fulländad dryck som jag mer än gärna dricker.
Hatet är väl just bieffekterna som den får. Jag kan bli så kopiöst bakis när jag druckit lite whiskey att även efter en städad kväll kan jag bli risig.
Nu var det kanske lite välförtjänt eftersom jag blandade öl, vin och whiskey under fredagskvällen. Vi drack Nikka, en japansk whiskey, som var riktigt riktigt god men som kräver ett par droppar vatten. Den står högt upp på min favoritlista.
Lördagen var med andra ord ingen rolig morgon men det var bara att försöka skrapa ihop sig och ladda om. Min kära fru tycker inte att Bakis-Costas är det mest charmiga hon har sett och det var nog inte därför hon gifte sig med mig.
Kvällen blev iaf. en riktig grabbkväll med mycket skitsnack, kortspel och utgång. Söndagen gick till självömkan och längtan efter hunger. När man är hungrig så vet man att baksmällan har släppt.
Det blev så klart en flottig pizza och en massa cola på söndagskvällen, det hade jag gjort mig förtjänt av som överlevt baksmällan på ett manligt sätt i joggingbyxor på soffan hela dagen…